Har du någonsin gått förbi någon som du känt sedan innan, som du borde hälsa på, men struntar i det och låtsas att du inte känner henne eller honom? Tittar åt ett annat håll? Gömmer dig? Kollar iskallt på personen och går vidare nonchalant?

Detta har jag gjort ett antal ggr, alltså mååånga ggr. Men är inte detta en vanlig svensk i ett nötskal? Att en vanlig jävla hälsning ska vara så himla komplicerad. Jag blir irriterad på mig själv när jag tänker på det men sen samtidigt så försöker ju (oftast) aldrig den andra personen att säga hej först. Vad är det som är så farligt? Eller är det lättare att bara strunta i det?

Jag kan tycka att det blir bara så himla pinsamt och konstigt när man sen stöter på någon, som man då ignorerat på gatan, på en fest eller liknande - hälsar och börjar snacka om gamla minnen och grejer. Är inte det ännu jobbigare?! Att man ska behöva hamna i en sån sketen situation när man kan undvika det genom en simpel liten hälsning?

Visst, sen finns det ju människor man helt enkelt inte kommer överens med längre och som man då helst undviker men då finns det ju faktiskt en anledning till att inte säga hej. Struntsamma.. tror att jag tänker alldeles för mkt ibland. Måste försöka sova istället för att tänka på allt annat onödigt tjafs.

gnight